Bergamasco-  päls och pälsskötsel

 Bergamscopälsen är spektakulär och uppseendeväckande i många hänseenden. Pälsen består i huvudsak av tre olika typer av hår. Den lilla valpen är vanligen som ett litet ullnystan av en fluffig valppäls.

6 veckor- 8 månader

 Under denna period händer det inte mycket med pälsen. Man bör nu borsta pälsen med en trimborste, någon gång då och då, gärna från mitten av ryggen och ner på sidorna. Man kan på detta sätt borsta ur valppälsen efterhand som den lossnar.

8-12 månader

 Sluta nu att borsta Din valp på kroppen. Fortsätt dock att borsta huvudet och eventuellt en krage runt halsen.

 Vid 8-12 månaders ålder börjar den nya pälsstrukturen att växa ut. Den består dels av s.k. gethår dels av en underull som ibland växer ut som en kompakt matta längs intill skinnet. Samtidigt som dessa båda pälsstrukturer börjar växa så fälls valphåren ur och de kan då ligga som små högar lite här och var. Under denna tid så ser unghunden väldig stor och kraftig ut eftersom pälsen står rakt ut. Det optimala är att hunden får en harmonisk fördelning mellan gethår och underull. Det är då mycket lätt att utföra det arbete som måste utföras med pälsen vid denna tidpunkt. BADA INTE EN BERGAMASCO från 8 månader och under hela filtningsperioden. Naturligtvis måste man tvätta dem i baken och runt munnen och tassar, men inte bada! Detta skulle försvåra det arbete som måste utföras när hundens päls börjar filta sig. Man ska aldrig använda schampo med balsam i till en Bergamascopäls.

 Fortsätt att hålla huvudet borstat. Man kan även hålla en krage runt halsen utborstad om man vill. Är det en hund med mycket underull är dock detta tämligen svårt att behålla senare.

 När hundens päls börjar filta sig så måste man dela den för att hunden ska få luft till skinnet. Om man inte har huvudet utborstat på hunden så måste man dela tovorna på huvudet i mycket små strimlor för att hunden ska kunna blinka med ögonen och dela på luggen. Det är viktigt att vänta på rätt tillfälle att dela pälsen. Tovningen kommer mycket snabbt, kanske på några veckor. I ljumskar och bakom öronen så kan det uppträda tovor långt före den verkliga tovningen påbörjar. Dessa måste man således hålla efter och är troligen mer orsakade av fukt än förändring av pälsstrukturen.

 När den riktiga tovningen har börjat och det är dags att dela så kan man vanligtvis hitta strukturer i tovorna där det är lätt all dela. Om hunden har en kraftig dominans av underull kan dessa strukturer vara svåra att finna och man måste då i vissa fall hjälpa till med en sax för att starta en öppning som man sedan kan färdigställa för hand.. Detta är dock endast i nödfall.

 En Bergamasco brukar vanligen tycka mycket om denna procedur och de brukar vänja sig vid att kelighet och tillgivenhet snarare brukar innebära lite vänlig tovdelning i stället för några klappar.

 Man kan lämpligen lägga upp hunden på köksborden och sedan börja proceduren.

 Från ryggen och nedåt båda sidorna delar man pälsen i breda plattor som på detta stadium inte får vara för tunna. De drar successivt ihop sig. Gör dem även gärna för breda från början, de är ju lätt att dela vid senare tillfälle om man tycker det blir bättre. På ryggen, någon decimeter framför svansen, kan man låta tovorna börja gå bakåt (så att det blir som ett valmat tak)

 På huvudet och runt halsen delar man pälsen i små strimlor om man inte valt att hålla dessa partier utkammade. Pälsen på nedre delen av benen bör också delas i små strimlor för att dessa partier ska torka fort när de blivit våta.

 En nydelad Bergamasco brukar inte vara någon skön syn men det dröjer inte länge för än man börja se konturerna av en typisk Bergamascopäls.

 12 månader

 Om pälsen nu är färdigdelad så måste man fortsätta den första tiden att hålla dessa tovor öppna så att de stannar i dessa formationer. När plattorna väl har satt sig i sin struktur så växer de inte ihop igen. Efterhand som pälsen växer ut bör man dock kontrollera någon gång då och då att pälsen är öppen längs in.

 En del Bergamasco har för lite underull och de får inga eller bara lite tovor i pälsen. Andra kan ha för mycket underull och får en synnerligen tjock päls som initialt är mycket arbete med att dela men som blir en stark päls.  Pälsarna kan bli mycket förstörda vid dräktighet och valpning. Om man vill ha en Bergamasco för utställning är en hanhund att föredra eller en tik som inte ska användas i avel. En Bergamascopäls tar oerhört lång tid att återställa efter operativa ingrepp eller dräktighet och det tar endast några timmar för ett par halvvuxna raska valpar att tugga av en hellång strålande tikpäls.

 En fullt utvuxen päls är inte mycket arbete med. Den sköter sig själv. Man måste dock så till så att den vuxna hanhunden inte har tovor som hänger framför strålen när han lyfter på benet. Ser du att några tovor blir våta vid urinering ta då bort dessa så det inte senare luktar urin. En bra pälsad Bergamascopäls slår ifrån sig smuts lika bra som en helyllekappa av god kvalité. Man behöver således inte helbada en vuxen Bergamasco så ofta. När man gör det bör man dock välja en dag när det är torrt väder för att pälsen ska torka så fort som möjligt.

 Om du vill ha hjälp med pälsen: